Pick-up

Den 19 juni skulle vi infinna oss på St Lucy kl 9.00. Hotellet ringde en taxi som tog oss till St Lucy utan några problem. När vi kom fram möttes vi av personal på St Lucy och fick gå in i "mötesrum" med en liten lekhörna och en soffa där vi träffade Joyce (föreståndaren) och en tolk.

Joyce berättade lite om barnet och gav oss massor av dokument, en pärm med Lilys alster samt en liten fotobok med personliga hälsningar från alla i personalen. Vi fick även en genomgång av Lilys mediciner då hon hade luftrörskatarr och feber vid tillfället och även instruktioner gällande ett läkarbesök som var inbokat till Lily på eftermiddagen samma dag.

Efter ca en timme kom en sköterska in med Lily. Lily satte sig precis innanför dörren och jag fick gå fram och leka lite med henne. Vi hade med oss några leksaker som fanns med i fotoboken och hon verkade känna igen dessa med en gång. Efter en stund fick jag lyfta upp henne och sedan satt hon mellan mig och Joseph i soffan, medan vi kunde fråga sköterskan frågor om Lily. Vi fick även öva på munmassage, vilket de gjorde innan varje måltid för att minska dreglande, samt mata Lily (nån typ av gröt med ägg i). Lily satt mest tyst och kollade storögt, men tydde sig ganska direkt till mig och tyckte det var helt ok att sitta i mitt knä. Efter en stund skulle Joyce gå, så då gav vi henne presenterna till barnhemmet och även present till henne, tolken och sköterskan. Efter Joyce hade gått stannade vi kvar och åt lunch tillsammans med tolken och sedan ringde de efter en taxi. När taxin hade anlänt kom flera ur personalen och sa hej då till Lily och vinkade av oss. Att åka iväg med henne efter så kort tid kändes ganska märkligt, men Lily själv tog det hela med ro och följde med oss utan minsta protest.

Sammanlagt var vi på St Lucy i ca 2 h, varav kanske en tillsammans med Lily. Vi fick inte se något mer av barnhemmet än mötesrummet, vilket var lite tråkigt. Det hade varit intressant att se hur barnen sover, var de leker etc. - men personalen verkade inte alls intresserad av att visa något sådant. 

Kommentarer

  1. Oj, vilken ovisshet inför resan! Vad skönt att det löste sig smidigt.
    När vi kom till St Lucy var vi där längre än 2h (Hanna var ledsen och somnade sen i min famn), vilket innebar att Tobias fick titta runt lite under tiden. Däremot vill jag minnas att de var noga med att andra barn inte skulle se honom (enkelt sagt att när en främling syns försvinner en kompis 💔) och jag tänker att det kanske beror på vilken tid man är där. Nu hoppas vi adoptera igen genom St Lucy och i så fall förstås att Hanna får se barnhemmet hon bott på lite mer i samband med det. Hon har många bilder därifrån, men det är förstås något helt annat att se det i verkligheten.
    Varmt välkomna hem!

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Maila gärna mig, har massor av funderingar kring adoption från just Taiwan och blev så glad att jag hittade Din blogg.
    Grattis till dotter !!! <3

    Kram Anna
    Vartvantrum@gmail.com

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg